När jag var barn och levde i Iran, så började jag fantisera för mig själv att om gud hade ett telefonnummer, så skulle det antaglign vara 244 34. Fem siffror för dagens böner, och nummret för hur många ggr ritualen bör upprepas vid varje böntillfälle. Alltså skulle det bli 244 34.. Jag skojade med min bror Ali och mina kusiner om att om det var telefonnummret till gud, och någon tyckte att vi skulle prova att ringa. Jag minns att Hesam, min yngsta kusin verkade tro att det faktist kunde vara sant. Ingen av oss ifrågasatte att riktnummret skulle vara något annat än Irans. Plötsligt kom jag på ännu en omständighet, telefonnummret hade bara 5 siffror. Den ända stad som vi kände till som endast hade 5-siffriga telefonnummer var Nehbandan. Där vi själva bodde. Alla andra städer hade långa telefonnummer, men Nehbandan hade bara 5 siffror och alla telefonnummer började dessutom på 2. Det här tyckte vi var jätteroligt och vi skojade om att Gud bodde i Nehbandan. Vid den här tidpunkten brukade vi busringa mycket när vi var ensamma hemma. Jag antar att vi var ensamma även vid detta tillfälle, för vi provade att ringa till gud. Men tråkigt nog verkade nummret inte leda någonstans. Gud bodde väl trots allt inte i Nehbandan.

En av mina tjejkusiner, Talye, hon berättade en gång för mig hur hon föreställde sig att gud såg ut. Han var en stor gubbe med en tjock mage, med kostym och fluga och på huvudet har han en svart hög hatt. Jag visste precis vilken gubbe hon talade om. Jag hade sett honom också. Vi har nog alla sett honom, men var? Nu vet jag att han är arketypen av en kapitalist. Men jag tvivlar på att det är gud som ser ut så. Det är snarare djävulen i förklädnad..

Jag skrev ut mig i söndags från Hemmet. Jag hade velat göra det för länge sedan, men har varit som handlingsförlamad i flera månader. Men hur som haver vaknade jag till liv i söndags, och bestämmde mig.

Jag hade varit så rädd inför att skrivas ut till samhället igen. Så ängslig för att misslyckas. Jag har ju aldrig varit fungerande tidigare, så jag var väldigt osäker på om jag skulle klara mig eller inte.

Började med att be till gud. Jag gick till Nora Kyrka och fick min resa välsignad av makterna. Resan gick bra.

Idag bad jag igen, med en smula tacksamhet. Tacksamhet över att jag klarat mig hittlis och att det går bra för mig. Jag känner mig stark och modig. Inte riktigt närvarande alla gånger dock, behöver avskärma verkligheten för att kunna stå ut och orka ta mig igenom alla svårigheter som jag står inför.

Jag tror nu på att gud finns närmare mig än alla världens onda krafter. Det finns en mening med allting. Jag kan göra allt. Jag kan hjälpa mig själv och gud finns inom mig.

Nora Kyrka

Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin, över att druvsaften är ryckt undan eder mun.

Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.

Det är ju skrivet: »Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.»

Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?

Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.

***

Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.

Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»;

***

Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.

Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade.

Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,

vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;

man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så ännu alltjämt.