Jag sover halva dagarna, och den andra halvan av mina dagar spenderar jag med att inte få saker och ting gjorda!

Det första jag gör när jag vaknar är att sitta på verandan i kylan och röka ett par cigg med en kopp socker med kaffe. Sen spenderar jag undefär någon halvtimme med att plocka bort skinnet från mina läppar och bita loss huden kring naglarna tills det att det börjar blöda. Sen försöker jag samla mina tankar medans jag slickar lite på såren kring munnen och naglarna och ångrar mig över varför jag inte kan sluta pilla och riva bort skinn. Men det känns ju avkopplande medans jag gör det, och så fort det har börjat läka lite framåt dagen så hittar jag nya hudflisor att riva vidare på när jag behöver lite avkoppling.

Men det är inte mitt största problem. Det som stör mig mest med mig själv i vardagen är att jag är så förvirrad. Jag går runt och vet inte varifrån jag kommer, vart jag är på väg. Jag vet ju VEM jag är, i mig själv, men jag vet inte var jag hör hemma. Jag är inte ens helt säker på avd jag heter ibland? Jag vet inte hur mycket klockan är, jag kan titta på klockan ett tiotal gånger innan jag börjar få en uppfattning om vad det egentligen innebär, och då har ju redan tiden hunnit förlyta och det gör mig ännu mer disorienterad. Dagar och datum och tillochmed år känns påhittade och har inte så stor betydelse för mig. Årstiderna skiftar och jag vet inte riktigt hur jag känner inför det. Jag fyllde ju 23 nyligen, men det spelar inte så stor roll heller.

Det som känns mest handikappande med min förvirring är ju att allting tar så jävla lång tid för mig. Jag önskar att dagarna var längre så att jag kunde leva i min egen takt utan att känna mig trög. Jag har märkt att jag har börjat ljuga för att slippa avslöja hur jävla trög jag är egentligen. Jag ljuger även för att slippa förklara varför jag väljer att ta så mycket avstånd från folk och från att påbörja aktiviteter. Det känns som att jag inte har energi till något och när jag står inför en uppgift som kräver koncentration eller planering så avstår jag hellre. Men det allra jobbigaste i mitt liv, är hur jag hela tiden tappar bort allting. Jag tappar bort tiden, mig själv, mina tankar, mina saker. Jag kan gå in och ut ut mitt rum 4-5 gånger, fram och tillbaka, innan jag kommer på vad det är som jag egentligen letar efter. Det känns som min hjärna kortsluter ibland eftersom jag blir så stressad. Och då kan jag börja leta i garderoben, fast det som jag egentligen hade tänkt att göra var att öppna posten eller någonting helt annat. Jag känner mig så jävla lost och jag vet inte vad det är för fel på mig.

 

marifa

25 oktober 2010 20:33

jag känner igen det du skriver. på exaktheten. men jag var något yngre än du. Jag vet fortgfarande inte allt och låter "något" styra omkring mig i livet. Men jag vet vem du är för mig min brosdotters barn. Och en liten bild på väggen med en flicka i blå kostym.

 

Becka

27 oktober 2010 19:48

LINNEA SKA BLI FÖRFATTARE!!! *VÅGEN* I jizz in my pants

http://rosarutig.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bara en video på youtube som jag tycker är väldigt beskrivande :     (tyvärr är kvaliten dålig, men med låg volym på så är ljudet bättre iallfall) ...

När jag var barn och levde i Iran, så började jag fantisera för mig själv att om gud hade ett telefonnummer, så skulle det antaglign vara 244 34. Fem siffror för dagens böner, och nummret för hur många ggr ritualen bör upprepas vid varje böntillfä...

Har haft metadon i några veckor nu. Det värsta jag kunde göra var att börja med subutex när jag väl kom in i underhållsbehandlingen.. Jag hade behövt metadon right away. Men det visste jag inte då. Mycket tid gick åt spillo på det misslyckade be...

...tillbaka till vardagen. Jag har fungerat som min egen sochandläggare denna vecka. Började med att gå upp till Narkotikaenheten på soc och be om att få lämna urinprov där tills vidare. Föreslagit ändringar i "behandligsplanen" i och med att jag ...

Jag skrev ut mig i söndags från Hemmet. Jag hade velat göra det för länge sedan, men har varit som handlingsförlamad i flera månader. Men hur som haver vaknade jag till liv i söndags, och bestämmde mig. Jag hade varit så rädd inför att skrivas u...